Dagens pressarfot - Hjälp!!

Hjälp!

Vad är detta för en pressarfot?

Nu när jag gått igenom hela förrådet med pressarfötter så finns det såklart rassel i botten som jag inte har en aning om vad det ska vara bra för. Som denna, vad kan denna vara bra för, det är en kant på undersidan som känns som om den har någon funktion, hittar den inte på google, och har själv ingen aning.

Någon annan som vet?

Detta var allt från pressarfotshyllan, kul att ni hängt med och hoppas det har varit användbart!

Dagens pressarfot - Kantband

Mata in en tillskuren remsa på 20mm i början på foten, och sen är det bara att föra in det man ska sätta kantbandet på in i slitsen på foten och kantbandet hamnar perfekt varje gång. Den viker bandet i fyra så det blir lika fint på baksidan. Den lilla skruven på ovansidan kan man lossa och reglera var sömmen hamnar på bredden.

Detta går inte att misslyckas med!

Dagens pressarfot - Dragkedjor

Tja, som det låter.

Används för att sy dit dragkedjor och har bara en skänkel för att kunna komma så nära som man vill. Här har jag några olika fiffiga varianter. Dels den med en skruv på baksidan kan man skjuta fram och tillbaka och så ställa in på det avstånd som man vill ha.

Men jag använder mest de två i mitten som är spegelvända. Då kan man sy dragkedjan åt samma håll, alltså uppifrån och och ner på båda sidorna och minimera risken att tyget drar sig mot dragkedjan. Bra till passpoaler och stickningar och annat också.

Dagens pressarfot - Fållguidefot

En stor pryl igen som ser ut som om den kan orsaka en del skada. Den här prylen får jag inte att fungera någe bra alls. Meningen är att man ska mata in tyget emellan slitsen i den stora linjalen och så ska en liten tagg styra tyget så fållen blir perfekt, men det blir den inte. Det blir vingligare och fulare än om jag hade gjort det baklänges stående på en fot, och det gör jag ju sällan av om inte annat fysiologiska skäl.

 Kanske någon kan tala om vad jag gör för fel.

Istället använder jag när jag fållar, den lilla prylen överst på bilden nedan. Den skruvar man fast i symaskinen och kanten på fållen går då mot den breda delen på mojängen. Lite mer manuellt, mycket bättre. Ska jag göra en jättebred fåll så hålen i maskinen inte passar med denna så har jag en liten sak med magnet bakpå som man kan sätta varsomhelst. Det bygger förstås på att man har en maskin med gjutjärnschassi...

Dagens pressarfot - Manuell rynk

En manuell rynkningsfot. Man matar in två lager tyg, det som ska rynkas underst under foten och det som skall vara slätt trär man in i slitsen i pressarfoten. På med raksömmen och sen är det bara att sy.

Håll emot i det övre tyget lite och låt matartänderna mata in rynkorna i sömmen. Ändras stygnlängden till det längre så blir det mer rynkat. Aldrig mera rynktråd!

Dagens pressarfot - Knapphål

Här finns det lite olika varianter, det finns mått på två av dom så man kan göra likadana knapphål i till exempel en skjorta. Det finns utrymme bakåt så foten inte hakar upp sig på stygnen. På foten till höger finns det ett hål så man kan leda in en tråd och på så vis få ett snyggare och mer slitstarkt knapphål.

Gör man knapphålet med extratråd är det viktigt att inte få skarven på den tråden i den ände av hålet som knappen sen kommer att ligga, då är den värdelös och förstärker inte hålet.

Använder inte de här särskilt ofta, är inte förtjust i knapphål, tycker det är tråååkigt!

Dagens pressarfot - Applikationsfot

Fiffig liten mojäng som tillåter en ganska hög söm bakom nålen eftersom det finns ett uttag där. På framsidan av foten finns ett litet hål där man kan dra in en liten tråd för att få en större och jämnare applikationssöm.

Dra in en tråd genom hålet och låt en jämn och tät sicksack gå över. Sänker man övre trådspänningen lite så går övre tråden ner på undersidan och man får en rundare söm. Eftersom utfyllnadstråden kommer in så nära nålen när man drar den genom foten kan man göra skarpa svängar utan att den hamnar utanför och sömmen blir ful och hackig.

 Här har jag bara dragit en bit garn under sömmen, men ni fattar galoppen va?

Dagens pressarfot - Biesenfot

Används tillsammans med tvillingnål för att göra fina sydda veck som dekoration på kläder, kuddar etc.

När man har sytt det första vecket lägger man det i spåret på fotens undersida när man syr nästa veck för att får perfekta likadana mellanrum när man syr alla de andra. Vill man göra det i kraftigare tyger eller bara få mer framträdande veck så lägger man en tråd under och syr in den i vecket, supersnyggt!

Kanske inte superanvändbart, men det är ju helt klart svårare att göra utan denna fot.

Dagens pressarfot - Fållvikare

Denna lilla mackapär används för att få till supersnygga och perfekta smala fållar i tunna tyger, något som kan göra den mest inbitna sömmerskan galen. Med en sån här fot kan man göra en perfekt trevikt fåll på 2 mm! Men det gäller att man håller tungan i rätt mun. Spåret på undersidan visar hur bred den färdiga fållen blir. De olika varianterna passar för olika tjocka tyger, men några supertjocka går inte in i någon av dom.  

Mata in tyget in i foten, sänk pressarfoten samtidigt som du håller upp tygkanten så det inte blir veck under foten. Sy sen med jämn hastighet och håll kanten lite till vänster, men försök inte mata in för mycket tyg i foten, då blir det veck. Tänk på att det är svårt att få en snygg fåll den första cm, åtminstone innan man övat ordentligt.

Den kan också användas som bandfot, alltså sy dit ett band med eller utan att använda fållfunktionen, för att få sömmen exakt där du vill på bandet. De tre till vänster är bäst på detta då bandet då får en egen slits och inte krockar med tråden.

Dagens pressarfot - aldrig mera rynktråd!

Hopveckningsmackapär (Plisséfot)

Denna ser mer ut som ett tortyrredskap än en pressarfot, skulle kunna finna sin plats på det gigantiska museum för medeltida tortyrredskap som finns i Prag. Inte bara medeltida förresten, vissa användes in på 1970talet i olika europeiska länder. Sambon och jag var där för några år sen.(Ja, vi är knäppa, kom med något nytt :-) )

Tortyrredskap monterat på maskinen, notera den lilla bygeln som ligger runt nålskruven.

Anyway, den fungerar så att man skickar in två tyger i mackapären, ett som ska veckas och ett som det ska sys fast mot. Vid varje stygn på maskinen så snurrar kugghjulet ett snäpp. Sen kan man ställa in den så att den skickar in ett veck vid varje, var 6e eller var 12e stygn. (Jag har tre sådana här av olika utförande, så det är lite olika.)

Sen finns det en skruv på ovansidan som bestämmer hur mycket tyg som veckas in vid varje veck. Även stygnlängden bestämmer till viss del hur mycket veckat det blir, eller egentligen hur många veck som hinns med på en cm, fler stygn = mer veck. Det finns olika slitsar man kan föra in band och resår i så de hamnar precis så som man vill. I mitt tycke är den här foten suverän! Den gör det den ska jättefint. Denna är alltså liksom många av pressarfötterna originaltillbehör till min Singer från 50talet. Dom kunde förr!

Här ser man skillnaden mellan veck varje stygn och veck var 6e.

Dagens pressarfot - Stoppfoten

Den här har jag några olika varianter av och de används när man ska laga någonting eller vid frihansquiltning.

Man ställer ner matartänderna, jag har en speciell stygnplåt som man kan sätta över matartänderna med bara ett hål i för nålen så inte tyget hakar i någonting. Sen är det bara att köra på med lagom hastighet (med ganska hög hastighet är det lättast att få det snyggt) och styra tyget själv som man vill. Pressarfoten har ingen riktning, och när nålen går upp "släpper" också foten så det är bara att dra tyget dit man vill.

Jag använder nästan uteslutande den foten till höger, den har lagom fjädring tycker jag. Också är den snyggast!

Dagens pressarfot - vanligast av de vanliga

Vi tar väl de vanligaste på en gång så är vi av med dom på vår resa genom pressarfötternas förtrollade värld.

Allroundfot
Den vanligaste foten, går att sy det mesta med. Antar att många symaskiner lever hela sitt liv med denna fot på. Men hur kul vore det egentligen att gå i slitna sneakers hela livet när det finns fina pumps i lådan. Även om man oftast vill ha sneakers är det ju kul att kunna byta när något annat passar bättre. Byt pressarfot oftare!

Även dessa har lite olika finesser, den vänstra är ganska rejält mycket längre än den till höger, och är också kraftigare uppböjd i näbben längst fram. Den åker på om jag ska sy i tjocka mjuka fluffiga tyger som behöver tryckas ner under nålen.Den högra är smidigare till nästan alla andra projekt och sitter oftast på min 319K. Ursprung vänstra okänt, den högra är en Singer.

Raksömsfot
Inte så mycket att orda om. Olika fötter utan bredd i stygnhålet som man bara kan sy raksöm med. Men det gör rätt stor skillnad faktiskt, speciellt i tunna tyger som man inte nålar (hrm), de kan inte bubbla sig alls, utan ligger snällt helt slätt ända fram till nålen. Jag använder alltid den till höger till min gamla raksömsmaskin. Den glider så snällt över alla tyger och är välanvänd så den är helt polerad undertill, gjord i tjock metall med mjukt rundade kanter. Orginaltillbehör till Singer 201. Den vänstra foten vet jag inte var den kommer ifrån, den mitten är också en Singer.

Dagens pressarfot - Knappfot

Ni vet hur man alltid har en liten (eller stor) låda med symaskinstillbehör som man aldrig använder. Där ligger det nån skruvmejsel, den där lilla tuben med olja men använder för sällan och som ger en dåligt samvete så fort man ser den, och lite böjda knappnålar och lite annat. I den lådan ligger det ofta, speciellt om man har en äldre maskin, en hel del pressarfötter som man 1: inte vet vad dom är bra till 2: inte vet hur man får på maskinen och 3: eftersom man inte orkar öppna bruksanvisningen så utgår man från att de är till någon obskyr söm som jag aaaaldrig kommer att ha användning av ändå, för det är enklast så.

Ni vet den lådan. Jag ska glänta på locket.

Vi börjar med något enkelt som jag tror alla vet hur den fungerar, nämligen knappfoten. Används när man ska sy på knappar med hjälp av symaskinen. Lägg knappen under foten, ställ in sicksack med rätt bredd, ställ ner matartänderna, sy!

Jag har två modeller av denna, de passar med olika typer av knappar, så den inte halkar av av vibrationerna och nålen träffar knappen istället för hålet, nålen går av och sprätter iväg och vips sitter i pannan, man får blod i ögonen och ser inget, och syr sig i fingret. Nej, oj, så ska det ju inte gå till, tur att jag har två olika då!

Knappfot låter förresten som någon knäpp åkomma som drabbar fötterna, undrar hur det skulle se ut om jag fick knappfot.

Latmaskar till en latmask

Jag är lat.

Så, nu har jag sagt det.

Och jag hatar att göra om.

Jag gör hellre något som tar längre tid men som jag vet att jag inte behöver göra om, och jag slänger hellre bort en ärm som kantbandet blivit fel på (om det inte går att repa upp sömmen på fyra sekunder) än att plocka fram sprätten. Och jag hatar att nåla. Hatar! Så det gör jag aldrig...

Missförstå mig rätt, jag kan lägga flera dagar på att skruva isär symaskinen bara för att jag vill veta precis hur den är konstruerad. Men jag vill inte göra om det för att jag skruvat ihop den fel.

Därför passar dessa prylar mig som handen i handsken. Jag vet inte om det är nått jag själv hittat på eller om jag har sett liknande någonstans som jag blivit inspirerad av. Hursomhelst låg jag på natten mellan amningarna och funderade på vad jag skulle sy när min goda vän J skulle komma till mig nästa gång vi hade sydag. Overlocken var ju då upptagen och jag skulle alltså sy något på gammelmaskinen, alltså med raksöm.

Det här är alltså latmaskar, användningen lyder som följer: Lägg ett tyg på tillklippningsbordet, lägg mönstret som du ska skära efter. Placera latmaskarna på strategiska punkter på mönstret så det inte halkar runt när du skär. Inga nålar behövs!

Fantastiskt!

(Vill dock inte tänka på hur många nålar jag hade kunnat sätta dit på den tid det tog att göra dom...)

DIY:
Problemet är att den helst ska vara liten i bottenytan så den inte är ivägen på mönstret, men helst jättetung.

Sy en liten påse (gör en tub och sy av hörnen alltså.) av ett snyggt tyg, för du kommer titta på dom ofta. Fyll den med det tyngsta du har tillgängligt. Bly vore bra, grus är billigare, jag hade en grushög på tomten, det är alltså grus i mina...

Vik in överkanten och sy ihop. -Klart!

Jag valde dock att vika ner kanten, vika den snyggt, lägga i ett band med en metallring och sätta en nit. Lite snyggare än att bara sy ihop kanske, men funktionsmässigt likvärdigt, förutom att jag kan hänga upp dom så dom inte ligger och skräpar nånstans, som dom ändå gör i skrivande stund...

Behöver jag säga att inte en enda nål behövdes vid tillverkningen, och inte behövde jag göra om heller...

Julkapp till symaskinen del II.

Fortsättning...

Nu har vi alltså en symaskin i beståndsdelar, hur mycket man skruvat isär beror nog på symaskinsmodell, erfarenhet, tid, ork, lust och säkert en hel del annat.  

Rengöringen skedde i mitt fall helt med handkraft, De delar som är helt i metall och inte lackade eller emaljerade kan jag tänka mig går att köra i diskmaskinen, men de är ofta lätta att få rena i diskbaljan också.

Jag använder vanlig såpa och Vim classic, den där gula flaskan med grön kork ni vet. Den är bra och gör ordentligt rent, MEN innehåller små slippartiklar, så den repar lite. Det gör att den inte ska användas på ytfinishen på maskinen, eftersom den då blir matt. Sen vet jag inte om dom små partiklarna ställer till det i maskinens rörliga delar, så jag är försiktig med att använda det där jag inte kan skölja av eller torka noggrannt efteråt. (ytterligare en anledning till att skruva bort så mycket som går) Använd så lite vatten som möjligt på själva maskinen, äldre maskiner har ju en del av delarna i gjutjärn som kan rosta om de kommer i kontakt med vatten och inte är tillräckligt oljade.

Putsad och fejad, och ren! 

Övre kåpan och växlar och diverse annat är borta...

... och ligger rena på tork på bänken.

På den här maskinen kommer man åt undertråden genom att tilta hela maskinen bakåt på sina 

gångjärn, (inte så smidigt, hur tänkte Singer här egentligen?) så man kommer lätt åt de rörliga delarna undertill.

 
Hopmonterad och klar!

När den pärsen är över ska den oljas in efter konstens alla regler, men det går jag inte in närmare på, tänk bara på att ENBART använda symaskinsolja, låt ingen lura i er något annat!

God Jul på er!

När gav du din symaskin en julklapp senast?

Och då syftar jag faktiskt inte på en ny pressarfot eller ett tiopack med nålar, för dom är det i ärlighetens namn mest du som har användning av. Nej, jag pratar om en ordentlig rengörning.

Eftersom jag vet att detta är något som man antingen inte gör eller lämnar bort till någon annan och oftast betalar oskäliga pengar för så tänkte jag bara lyfta bort mystiken för vad som döljer sig under ytan, alltså, en liten uppvisning i symaskinsrengöring, old school.

Först: Hitta en tillräcklig smutsig gammal symaskin, i mitt fall, min nya (gamla) 319K.

När hon kom till mig var det intorkad olja överallt, och hon stank gammal tant. Jag vet inte om hon hade trasslat in en gammal tant i kugghjulen eller om vissa gamla tanter helt enkelt använder symaskinsolja som deo, men inte var det bra iallafall.

Utrusta dig sen med skruvmejslar av bra kvalitet i lite olika storlekar, på de äldre maskinerna är det nästan alltid spårskruv så då räcker det med ett par flatmejslar i olika storlekar. Sen kan det vara bra att inte se detta som ett projekt att dra ut på över flera veckor, risken är då att man glömmer hur saker och ting satt fast på maskinen, även om man har skrivit upp noga, och är det något man inte vill så är det ju att få delar över när man är klar...

 Nästa steg är iallafall att demontera det man tänker sig att man vill demontera. Svårt att ge generella råd om vad man ska ta bort, det är säkert olika på olika maskiner, men gå på magkänslan vetja, det brukar ju funka, och känns det som att ooops, det här skulle jag inte tagit bort, sätt då tillbaka det på en gång medan du kommer ihåg exakt hur det satt. Det kan kännas lite läskigt första gången, men har man väl kommit över tröskeln så skruvar du snart allt som har gängor, det är ju roligt!

Dokumentera noga sånt som verkar relevant för tillbakamonteringen, typ var satt egentligen skruven på skenan...

 ...och vilken del är egentligen vilken, och vilken skruv hör dit.

Så här mycket ludd samlas i symaskinshuset, ovanför nålen. Här är vänstra skyddsplåten borttagen.

Demonteringen fortsätter, skyddsplåtar, motorn och lampan är borta.

 

Undertrådsspolningen sitter fast på skyddskåpan för handhjulet på vänstersidan. Inte konstigt att hon luktade illa...

 

 När man kommit så långt är det dags att börja göra rent, mer om det kommer!

Observera att all demontering av symaskin sker på egen risk, och om det finns garantier på maskinen är det inte säkert att de gäller om man har varit inne och bökat själv. 

Ny gammal symaskin!

Jag har fått en ny symaskin!

Eller ja, jag har köpt den och den är inte alls ny, den är 55 år gammal (eller ung, beror på hur man ser det)

Det är en (till) Singer, en 319K den här gången, och det är en av de första symaskinerna från Singer som kunde sy något annat än raksöm. Modellen 319 kan faktiskt sy en massa dekorsömmar också, man byter bara ut en "fashion disc" på framsidan på maskinen och så kan man kombinera dessa i all oändlighet. (Nästan iallafall, det är väldigt få saker som verkligen är oändliga) Maskinen finns både som trampmaskin och eldrivna, min går på el.

Singer 319K, 1957 års modell

Såhär ser hon ut, rengjord, mekad och fin. Ignorera bråten i bakgrunden, det blir så när man har mekat symaskin i några dagar...

Kolla på det här drivbandet, förr gjorde dom verkligen grejjer för att de skulle hålla, eller hur! Metallbanden passar efter 55 år fortfarande perfekt i kuggarna på hjulet, jag hoppas verkligen att jag aldrig behöver byta det här!

Jag återkommer till rengörningsprocessen i ett annat inlägg. Nu återstår bara att hitta på ett namn till henne. Några förslag?

Nytt på gammalt med gammal till äldre

Nya prylar i all ära, men gammal är ibland äldst.

Till min supergamla symaskin har jag för några år sen på loppis hittat en låda med nästan lika gamla pressarfötter som ursprungligen tillverkades till en Husqvarna, men som faktiskt passar på min Singer. En av dessa antikviteter är alltså en typ av bandkantningsfot som efter en omgång med en needle-nosetång nu fixar perfekta kantband.

Här hjälper den till att ordna dit kantband på gamla hemvävda linneservetter som repar upp sig helt fruktansvärt i kanterna.

Jag har här alltså sytt på (nya) kantband på (gamla) linneservetter med (gammal) pressarfot till (äldre) symaskin.

Fina servetter, ful mobilbild.

Delikat o Deppigt:
Jag älskar min symaskin. Min gamla, repiga, fantastiskt vackra symaskin som jag fått av farfar som varken kan brodera, sy knapphål eller ens sicksack. Men den går som en klocka, trasslar aldrig, stampar sig igenom många lager jeans eller läder, har ett underbart ljud och luktar gott när man syr på den.

Deppigt är att... Nää, jag kan inte komma på något alls, livet är ganska fint just nu, har pussat på mamma tre dagar i rad!