Om man bara tar bort första bokstaven blir det lite mindre fientligt. Gräs. Känns inte det, framför allt såhär mitt i mörkaste vintern bara härligt, gröna välklippta gräsmattor, närande gräsklipp, romantiska gräsfläckar på knäna, böljande ängar. Gräs.
Jo, man kan ju tänka i de andra banorna också (tänk sunkig lägenhet, rökdimma och en hemmarullad joint i näven på någon som sitter och fnittrar i en fåtölj) men de tankarna slår vi bort just nu.
Just det, ogräs var det ja. Visst känns det bara jobbigt, energislösande, tidskrävande, fult och elakt.
Sant. Och kanske inte. Det finns ogräs som man hatar, och sen finns det ogräs som inte alls är ogräs för någon annan. Vissa tycker till exempel att bellis i gräsmattan är ett ogräs, att maskrosor borde utrotas och att kirskål borde förvisas till kolgruvorna i sibirien.
Fel fel fel fel fel!
Vill man ha en perfekt gräsmatta kan man köpa konstgräs på rulle på närmaste byggmarknad, som dessutom inte behöver klippas, så lämna Bellisen ifred.
 |
| Tack wiki för bilden. |
Maskrosor på rätt plats är lika fantastiskt som det är bedrövligt på fel plats.
Och vad kan egentligen slå en ogräspaj tidigt på försommaren.
Kort sagt, men jag inser nu att det blev ganska långt ändå, rätt ogräs på rätt plats är inget ogräs, det är lika underbart som gräs.
Så för att hålla koll på ogräsens vara eller inte vara, hur man bäst lever tillsammans eller tar en välförtjänt skilsmässa tänkte jag instifta dagens ogräs.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar