lördag 7 december 2013

Grönsaker - Jordärtskocka

En grönsak som är god, går att använda  till det mesta som soppor, gratänger och är skitgott att råsteka i smör, skördas först på våren eller sist på hösten, är snygg, och just det, lättodlad också.

Kan det bli bättre?

Ja, naturligtvis, den kunde vara mer lättskalad...

Förlåt för den skruttiga bilden

De växer upp till höga solrosliknande varelser som blommar i gult om man har rätt sort. Varje år måste man komma ihåg att spara några skockor att sätta tillbaka i jorden så man inte blir utan nästa år.

Jordärtskockor kan vara en av de grönsaker som det lönar sig mest att odla, för i affären är de hutlöst dyra och hemma i landet är de extremt lättodlade och högavkastande. Superbra kombo faktiskt!

Sen måste man vara EXTREMT noga med att få upp alla knölar ur jorden. Eftersom man enligt regelboken ska byta växtplats varje år så inte knölarna blir mindre för var år, så är det ju fint om det inte kommer upp små bastarder på stället du hade knölarna förra året, och året innan det, och året innan det...

Årets skörd
 Jag brukar sätta tillbaka de största, finaste och slätaste skockorna så att man för varje år får finare och slätare skockor. Det verkar funka iallafall!

Så jag vill slå ett slag för denna lilla dyrgrip, fast inte i pengar räknat.

lördag 30 november 2013

Liten koll i landen innan midsommar



Fingerborgsblommorna hade just kommit igång och det är nästan så jag inte ville fara hemifrån för att inte missa en endaste sekund av dom. Jag ÄLSKAR digitalis. Synd bara att dom är dödligt giftiga...



Pioner är en sån där blomma som jag under större delen av året tycker är ganska överflödig, den tar upp stor plats, och när den har blommat över blir den ful och skräpig och efterlämnar drivor med vissna blomblad efter sig. MEN, under den korta intensiva perioden när pionerna faktiskt blommar är allt förlåtet. Då skulle jag kunna gå och köpa pallvis med pioner (men jag behärskar mig) eftersom de är så underbara. Mina pioner är vita med intensivt rosa stänk i mitten, supersnygga! Har tyvärr inget sortnamn då de var en av de få perenner som stod vid huset när vi flyttade in.



Vallmon har kommit dåligt i år, och många plantor har helt sonika dött. Undrar om det beror på den arga, kalla vintern eller om de hade velat ha näring eller vad? Fantastiska knoppar har de iallafall som ser ut som små ludna mular.

lördag 23 november 2013

Grönsaker - Fänkål

Fänkål är en nyhet hos mig för i år. Tycker om att äta det men det har liksom inte riktigt blivit av att odla det förut.

Egentligen är det kanske så att jag har varit tvungen att prioritera i det gamla landet, en sysselsättning jag nu längre inte behöver ägna mig åt alls, åtminstone inte hittills...


Jag har sått de med ordentliga mellanrum så jag slipper gallra.Och kolla vad fina de har blivit.


Tagna i början på aug.

Utfallet har alltså varit mycket bra, de smakar mycket bättre och friskare än de på affärn och har krävt minimalt med skötsel, Alltså en grönsak helt i min smak.

It´s a keeper!

måndag 18 november 2013

Grönsaker - Mangold


En av de första primörerna man kan skörda på våren är faktiskt mangold, trots att den ska sås relativt sent för att inte gå i blom på en gång, då blir den träig och tråkig. Växer den jättefort? Nä, man skördar förra årets övervintringar. Det är egentligen en tvååring som blommar andra året, så då kan man skörda lite blad först och sen ta hand om fröna för att säkra nästa års sådd.

Fröna fint på rad

Mangold är en väldigt vacker bladgrönsak som finns med olika färger på stjälkarna, men även i enfärgade varianter såklart. Jag sår en sort som har stjälkar i vitt, gult, rosa, rött, orange och mörkt blodröd.

Supersnyggt!

Bladen används som sallad när de är lite mindre, men med lite mer tuggmotstånd. När de blir större och lite tuggigare kan de användas som spenat.

Supergott!

Tänk bara på att den liksom rödbetor innehåller en del nitrat så den ska inte käkas av barn under ett år eller av människor med nedsatt njurfunktion (eller av någon i överdrivna mängder).

Ha ha, tänk att jag har satt varningstext på en grönsak! Gud så töntigt...

fredag 16 augusti 2013

Grönsaker - Bondbönor

Gott, nyttigt och snyggt! Bondbönor är alltså lika bra som choklad!

Kolla vilka snyggingar.


Just nu är bondbönskonsumtionen på topp här hemma. Lillsnigel gillar dom skarpt, men till honom brukar jag faktiskt skala bönorna, vilket jag oftast inte gör till resten av familjen om dom inte är jättestora. Ha dom i sallad, på hamburgare, kasta på stekbordet på grillen ät dom direkt från plantan, gör vad du vill, de smakar fantastiskt hur man än beter sig! Ska de till exempel stekas är det dock godast skalade då det lilla bönskalet kan bli segt. Och nej, jag pratar inte om själva bönskidan, den äter inte ens hundarna. Utan jag menar det lilla skalet som sitter runt varje liten böna. Pilligt att skala men väl värt besväret!


Så såg det ut tidigt i våras när de först kom upp


Sen växte de mer, och mer...



...och så här ser det ut nu. Smaskens!


söndag 4 augusti 2013

Handarbete med precision...

Ja, har man en syblogg måste man ju få berätta om saker man har sytt.
När våra goda vänner E och H var utomlands så bodde delar av deras djurskara hos oss, dvs hunden och tre kaniner. Tyvärr bestämde sig kaninerna för att bli osams med mina efter en vecka och ja, lång historia kort så hade min kaninhane vips två halva ögonlock istället för ett helt. Ögat klarade sig undan med bara en skråma men det nedre ögonlocket och det tredje ögonlocket som utgår ifrån inre ögonvinkeln var båda delade i två delar.

Typiskt!

Det var bara att plocka fram nål och tråd och sätta igång. Gissa om det är pilligt att sy ögonlock på en kanin?
Det verkar iallafall som om tårkanalerna klarade sig och allt verkar läka som det ska. Såhär såg det ut efter en dryg vecka. Det blå är trådändarna. Någon bild från akutskedet får ni inte se för då kommer min kära moster kräkas eftersom det ser ut som om ögat håller på att ploppa ut. 


Ja, jag vet att bilden är supersuddig, det verkar inte vara nåt fel på farten iallafall...

fredag 26 juli 2013

Hundtisha

Lillsnigel har fått ett par nya tshirtar, tyvärr är de båda nu befläckade av hans favoritföda, tomater och jordgubbar.


Tyget har jag hittat för länge sen på fyndet på Ohlssons, tänkte göra en bebisfilt av det men det blev liksom aldrig av. Kuvertringning med tryckknappar på axeln, kantat med röd interlock. Själva tyget har vit botten och hundar i blått och rött, liknar lite Snigels egna lilla vovve.


Puss!



fredag 12 juli 2013

Digitalis, lite hjälp tack!


En av mina absoluta favoritblommor är Digitalis, eller fingerborgsblomma som den nog heter på svenska. Den vanliga digitalisen som finns lite här och var är tvåårig och heter Digitalis purpurea. Den finns även hos mig och är fantastisk.








Men jag har även två andra sorter, en liten nätt sak som jag fått av en kollega på en trädgårdsrunda, den är perenn, kanske är den en D. grandiflora...



...och en annan som jag köpt på Zetas i Stockholm. Hon har mycket mindre blommor och ska enligt uppgift vara perenn och inte sätta frö. Hon heter "Rosmarie" och jag misstänker att det kan röra sig om en D. lutea. Men jag är inte säker på någon av dessa, är det nån som har någon input?


fredag 28 juni 2013

Västerut!

På förra symässan köpte jag den här gröna fordonsvelouren, men sen har den blivit liggande. Jag gillar egentligen enfärgade brallor bäst och hade ingen lust och inspiration att göra någon hoodie eller så av den. Så den har legat till sig på hyllan. Sen fick jag i vintras snilleblixten att göra en väst att ha under overallen när det är lite lite med bara fleece och overall. Och den har använts ganska mycket i vinter faktiskt, eftersom han gärna sover ute fast det är kallt. Den var lite stor när han fick den så den passade utanpå en fleecetröja. Nu är den perfekt. Lillsnigel fick den i julklapp, strl 86.

Västen blev inte fotad när den var nysydd, så här är den tvättad ett par gånger...

Mönstret är fritt egenritat med mått från meedom. Gjorde urringningen ganska låg för att inte löparen till dragkedjan skulle skava i halsen eftersom den är tänkt att ha tillsammans med andra kläder med dragkedja. Kantbandad med svart interlock och svart mudd i nederkant. Återbrukad dragkedja från gamla mostern, tack ska du ha gullemoster!

tisdag 25 juni 2013

En titt i trädgården del II

I rabatten på södersidan om syhuset (som Lillsnigelns pappa kallar för (p)sykhuset) finns den minsta plantan med stjärnflocka i hela trädgården. Men den blommar iallafall. I köksträdgården har jag en barnkammare för perenner, och där har jag större exemplar som också blommar snällt. Stjärnflocka är en sån tacksam liten varelse som jag bara upptäckte härom året, kan det vara två år sen nu tro? Den ger en så trevlig bas till en rabatt utan att ta över alls. Jag har en med ganska kraftig mörkrosa färg, men den finns i väldigt skir ljusrosa och även vitt tror jag.


Min goda vän E, som har bloggen Ett rött hus på landet, frösådde aklejruta härom året och jag fick ett liten planta. Jag trodde den hade dött eller gått och blivit bortrensad i den Stora Rensningen, så döm av min förvåning när jag plötsligt hade en ganska stor planta aklejruta som just ska till och börja blomma! Både knoppar och de små blommorna är bedårande. Tack E, den är superfin!



I samma land finns också ett par plantor blodalunrot. Ovanför de roströda bladen vajar små tussar med små rosa blommor.



I stenpartiet framför huset har de rosa saxifragorna just blommat över, kanske någon enstaka blomma finns kvar. De vita blommar dock snällt fortfarande och har kommit in i någon sorts andra andning. Vackra är de iallafall.


I det andra hörnet av köksträdgården står Monsterrabarbern. Egentligen är det nog två plantor men de står ganska tätt så de växer som en enda stor planta.


Nu har de blommat över, och står istället med de vackra fröställningarna och vajar i vinden.

Ja, jag vet att man ska ta bort rabarberblommorna för att de stjäl kraft och bla bla bla, men det skiter jag högaktningsfullt i, jag tycker blommorna är fina, och jag får mer rabarber än jag vet vad jag ska göra med iallafall. 

Smultron har jag rensat bort hinkvis i våras, liksom varje år. Men jag behåller alltid en skvätt som får reva av sig och de här växer i skarvarna mellan skifferplattorna utanför huset. Jag tycker det är rart, andra i hushållet tycker det ser slarvigt och fult ut...


 
På andra sidan ytterdörren från smultronen sett finns en liten liten rabatt som ändå innehåller en ros, några vivor, en tuss kärleksört och denna lilla fina näva. Det är en Biokovnäva som jag fick förra året på en plantbytarträff med ett gäng veterinärer härikring Uppsala. Den har växt till sig bra och blommar i år redan, trodde inte att den skulle det då den var så klen hela förra säsongen. Men nu är den fin!


Myskmadran under äppelträdet har nu gjort sitt men den är ändå dekorativ med sitt fina bladverk. Den var två små tussar från samma plantbytarträff som nävan. Nu har den spridit ut sig och täcker en stor del av ytan under trädet. Fint fint fint!

Bilden är tagen för ett tag sedan, nu är såklart tulpanerna borta för länge sedan.

Revsugan har jag köpt som en liten fisplanta på bauhaus eller liknande. Den inhandlades pga de fina bladen när vi precis köpt huset, men har blivit en liten diskret succé här i rabatterna med stenkant. Nu blommar den också, men det är nog ändå bladen som är vackrast. Eller?


Malvan fanns också på tomten när vi flyttade. Tillsammans med ett par äppelträd av skiftande kvalitet, ett par pioner, vallmo, kungsmynta och digitalis var det det som vi hade att börja jobba med. Bestånden av malva har de senaste åren minskat, mycket beroende på att deras naturliga habitat har exploaterats. (läs: rensats för att kunna göra rabatter och gräsmatta) Men försvinna ska den inte, den är ju helt underbar!


Dessa är också fynd från bauhaus eller plantagens höstrea. Har både en blå variant som växer våldsamt och skulle behöva stöd, (som den naturligtvis inte har fått) och en vit lite mera blygsam variant. Båda är väldigt vackra även om den blå inte längre passar som kantväxt. Men vad gör det, man behöver ju inte berätta för den att den heter kantnepeta.

Den stora blå nepetan i mitten på landet


Lammöron är fantastiskt mjuka och lena, så det är inte så konstigt att dessa fått samma namn. De är vackra med sitt silvergrå bladverk (växten alltså, inte lammet) på våren och försommaren och när de blommar, men sen blir de skräpiga, med vissna blad och ingen ordning alls. Vill man kan man ta bort blomstänglarna så håller de sig fina mycket längre, men då missar man ju blomningen med små rosa blommor. I år får mina blomma.