Övernattningsväska I - inledning

Inspirerad av Karinottilias förra sewalong och de weekendväskorna som gjordes både här och där i vårt avlånga land kändes det ju givet när Lillsnigelns kusin önskade sig en övernattningsväska i julklapp. Nu var jag ju både för otålig och för lat för att införskaffa det mönstret som användes då. Det innehåller nämligen vad jag förstått en hel del handsömnad, och det HATAR jag, så det gick bort och jag gjorde ett eget, helt utan handsömnad...

Iallafall, en dag i november när min rara vän J kom över och vi hade sydag så passade jag på och sydde ihop denna övernattningsväska till lilla M, 9 månader.

Givetvis underlättar det säkert med ett mönster men jag är ju så dålig på att följa receptet ändå så det var nog lika bra att jag fick tänka själv från början. Mönstret är ju rätt så enkelt, en framsida och en baksida med fickor, en botten, och med den bestämmer man ju väskans "djup". Sen behöver man en del som blir resten av väskan och det är också på den delen som dragkedjan sitter fast, lite avsmalnad upptill är den på min väska, (och jag tror på mönstret från Karin också.) Om man vill kan man välja att även sätta fickor på kortsidorna av väskan, jag tycker det är snyggt så det fick min väska.

Efter mönsterritning är det dags att välja tyg. Ta ett lite kraftigare tyg till utsidan och ett lite tunnare till fodertyg. Mitt yttertyg var fruktansvärt rispigt i kanterna så det repade upp sig bara man flyttade på mönsterdelarna så det var inte tal om att sprätta upp om någon söm inte skulle bli helt perfekt. Så ett till TIPS är att ta ett tyg som inte faller sönder av sig själv... Pressa sen på mellanlägg på väskdelarna. Både ytter och fodertyg. Sort och styvhet på mellanläggen beror på väskans storlek, tygval och framför allt tycke och smak. Jag tog ett mellanlägg på rulle jag hade hemma och tog tre lager på bottendelens yttertyg, två lager på fram och baksidornas yttertyg och bottens fodertyg. Resten fick ett lager mellanlägg. Just det, man behöver ju handtag också, jag valde vävda remmar. De kan man annars sy ihop av tyget, glöm isåfall inte mellanlägg där också.

Dags för  montering: Börja med att sy dit handtagsremmarna på fram och baksidans yttertyg och sen vändsy fickorna, de stora fickorna fick passpoaler i fodertyget och de små blev utan.

Vill man kan man sy ihop passpoalerna först så de håller sig på plats, men jag tycker det går lika bra att sy ihop alltihopa på en gång. Då lägger man bara in passpoalen vikt och med passpoalsnöret inuti mellan de två tyglagren och känner efter var snöret hamnar. Sy sen raksöm så nära snöret du bara kan komma, ju närmre du syr, desto snyggare passpoal.

Julkapp till symaskinen del II.

Fortsättning...

Nu har vi alltså en symaskin i beståndsdelar, hur mycket man skruvat isär beror nog på symaskinsmodell, erfarenhet, tid, ork, lust och säkert en hel del annat.  

Rengöringen skedde i mitt fall helt med handkraft, De delar som är helt i metall och inte lackade eller emaljerade kan jag tänka mig går att köra i diskmaskinen, men de är ofta lätta att få rena i diskbaljan också.

Jag använder vanlig såpa och Vim classic, den där gula flaskan med grön kork ni vet. Den är bra och gör ordentligt rent, MEN innehåller små slippartiklar, så den repar lite. Det gör att den inte ska användas på ytfinishen på maskinen, eftersom den då blir matt. Sen vet jag inte om dom små partiklarna ställer till det i maskinens rörliga delar, så jag är försiktig med att använda det där jag inte kan skölja av eller torka noggrannt efteråt. (ytterligare en anledning till att skruva bort så mycket som går) Använd så lite vatten som möjligt på själva maskinen, äldre maskiner har ju en del av delarna i gjutjärn som kan rosta om de kommer i kontakt med vatten och inte är tillräckligt oljade.

Putsad och fejad, och ren! 

Övre kåpan och växlar och diverse annat är borta...

... och ligger rena på tork på bänken.

På den här maskinen kommer man åt undertråden genom att tilta hela maskinen bakåt på sina 

gångjärn, (inte så smidigt, hur tänkte Singer här egentligen?) så man kommer lätt åt de rörliga delarna undertill.

 
Hopmonterad och klar!

När den pärsen är över ska den oljas in efter konstens alla regler, men det går jag inte in närmare på, tänk bara på att ENBART använda symaskinsolja, låt ingen lura i er något annat!

God Jul på er!

När gav du din symaskin en julklapp senast?

Och då syftar jag faktiskt inte på en ny pressarfot eller ett tiopack med nålar, för dom är det i ärlighetens namn mest du som har användning av. Nej, jag pratar om en ordentlig rengörning.

Eftersom jag vet att detta är något som man antingen inte gör eller lämnar bort till någon annan och oftast betalar oskäliga pengar för så tänkte jag bara lyfta bort mystiken för vad som döljer sig under ytan, alltså, en liten uppvisning i symaskinsrengöring, old school.

Först: Hitta en tillräcklig smutsig gammal symaskin, i mitt fall, min nya (gamla) 319K.

När hon kom till mig var det intorkad olja överallt, och hon stank gammal tant. Jag vet inte om hon hade trasslat in en gammal tant i kugghjulen eller om vissa gamla tanter helt enkelt använder symaskinsolja som deo, men inte var det bra iallafall.

Utrusta dig sen med skruvmejslar av bra kvalitet i lite olika storlekar, på de äldre maskinerna är det nästan alltid spårskruv så då räcker det med ett par flatmejslar i olika storlekar. Sen kan det vara bra att inte se detta som ett projekt att dra ut på över flera veckor, risken är då att man glömmer hur saker och ting satt fast på maskinen, även om man har skrivit upp noga, och är det något man inte vill så är det ju att få delar över när man är klar...

 Nästa steg är iallafall att demontera det man tänker sig att man vill demontera. Svårt att ge generella råd om vad man ska ta bort, det är säkert olika på olika maskiner, men gå på magkänslan vetja, det brukar ju funka, och känns det som att ooops, det här skulle jag inte tagit bort, sätt då tillbaka det på en gång medan du kommer ihåg exakt hur det satt. Det kan kännas lite läskigt första gången, men har man väl kommit över tröskeln så skruvar du snart allt som har gängor, det är ju roligt!

Dokumentera noga sånt som verkar relevant för tillbakamonteringen, typ var satt egentligen skruven på skenan...

 ...och vilken del är egentligen vilken, och vilken skruv hör dit.

Så här mycket ludd samlas i symaskinshuset, ovanför nålen. Här är vänstra skyddsplåten borttagen.

Demonteringen fortsätter, skyddsplåtar, motorn och lampan är borta.

 

Undertrådsspolningen sitter fast på skyddskåpan för handhjulet på vänstersidan. Inte konstigt att hon luktade illa...

 

 När man kommit så långt är det dags att börja göra rent, mer om det kommer!

Observera att all demontering av symaskin sker på egen risk, och om det finns garantier på maskinen är det inte säkert att de gäller om man har varit inne och bökat själv. 

Ny gammal symaskin!

Jag har fått en ny symaskin!

Eller ja, jag har köpt den och den är inte alls ny, den är 55 år gammal (eller ung, beror på hur man ser det)

Det är en (till) Singer, en 319K den här gången, och det är en av de första symaskinerna från Singer som kunde sy något annat än raksöm. Modellen 319 kan faktiskt sy en massa dekorsömmar också, man byter bara ut en "fashion disc" på framsidan på maskinen och så kan man kombinera dessa i all oändlighet. (Nästan iallafall, det är väldigt få saker som verkligen är oändliga) Maskinen finns både som trampmaskin och eldrivna, min går på el.

Singer 319K, 1957 års modell

Såhär ser hon ut, rengjord, mekad och fin. Ignorera bråten i bakgrunden, det blir så när man har mekat symaskin i några dagar...

Kolla på det här drivbandet, förr gjorde dom verkligen grejjer för att de skulle hålla, eller hur! Metallbanden passar efter 55 år fortfarande perfekt i kuggarna på hjulet, jag hoppas verkligen att jag aldrig behöver byta det här!

Jag återkommer till rengörningsprocessen i ett annat inlägg. Nu återstår bara att hitta på ett namn till henne. Några förslag?

Bara snö, bara snö, bara massor utav snö!

Skulle på middag hos en kompis ikväll, men om det undgått någon så var hela Uppsala inknölad i en sån där snöglob som man skakar på och kollar när snön sakta singlar ner på vad som nu finns inuti. Problemet är bara att ingen slutar skaka på den här globen! Det snöar och blåser och virvlar och går man ut får man den där känslan som Emil måste ha haft när han skulle ta Alfred tilll doktorn i Mariannelund och han körde fast med släden ni vet. Kallt, hopplöst och det-spelar-ingen-roll-hur-mycket-jag-skottar-det-kommer-bli-lika-om-två-sekunder-ändå-känsla. Men ganska mysigt om man får vara inne...

Snötyngden på växthustaket vill jag inte ens fundera på, det är ju trots allt över femtio kvm tak med massvis med snö på, säkert alldeles för tungt, tänker inte räkna på snölaster idag...

Dålig mobilbild på snö!

Fast mig går det egentligen ingen nöd på, jag har el, ved, mat, glögg, två varma hundar, en unge som sover gott och en oäkta hälft som sover kvar på jobbet.

Knoppvärmare

Några mössor som ska värma undertecknad och oäkta hälft i vinter.

Tyger från Ohlssons, Swelogent och Stoff o stil. Lilla Snigel fick en mössa han också som var fodrad med fleece, men den har vi redan hunnit tappa bort...

Nya Snigelbrallor i manchester

Lillsnigel har fått nya brallor igen. Mönstret är från början från ottobre, men det är nog bara ytterlinjen kvar från originalmönstret. Brallorna är använda innan fotograferingen, så de är lite knöliga, men de sitter superbra på blöjbaken.

I mönstret var det inte mudd varken i midjan eller i nederkanterna, utan fållad nederkant och linning och hällor i midjan. Jag hade dock en mudd liggande som var exakt ton i ton med den moss-kräk-gröna ursnygga smalspåriga manchestern som fick följa med hem vid senaste trippen till stoff och stil så jag kunde inte motstå att använda den. Tyckte det blev lite mer användarvänligt också för en liten halvårs snigelyngel. 6 mån idag faktiskt!

Stycket som är över knäpartiet har manchestern på tvärsen, och det blev en riktigt rolig och snygg detalj. Hela brallan utom muddarna är sydda på min gamla Singer 201K så alla sömmar är nedstickade så det inte ska repa upp sig (och för snygghetsfaktorn) eftersom den bara går rakt fram (och bakåt såklart när man ber om det). Till muddarna blev det förstås overlocken.

När jag skulle sy dit fickorna som var utklippta, pressade och redo att hoppa på brallbaken så tog det emot. Fickorna var av sy-utanpå-typen som man har på jeans, och det matchade inte riktigt tyckte jag, så det blev improviserade fickor istället. Jag har aldrig gjort den här typen av fickor förr, det röda man ser är en liten list som man kan stoppa ner handen bakom och ner i själva fickan (om man har väldigt små händer). Men det var inte svårt alls, jag vet ju dock inte om jag gjorde som man ska eftersom jag var för lat för att leta reda på någon beskrivning, men vem bryr sig, det blev ett par fina fickor iallafall. Jag tyckte dock att det fick vara nog sen och gjorde inga knapphål, utan sydde knapparna rakt igenom. Nån måtta får det vara på ett par fickor som inte ska användas, eller hur?