I rabatten på södersidan om syhuset (som Lillsnigelns pappa kallar
för (p)sykhuset) finns den minsta plantan med stjärnflocka i hela
trädgården. Men den blommar iallafall. I köksträdgården har jag en
barnkammare för perenner, och där har jag större exemplar som också
blommar snällt. Stjärnflocka är en sån tacksam liten varelse som jag
bara upptäckte härom året, kan det vara två år sen nu tro? Den ger en så
trevlig bas till en rabatt utan att ta över alls. Jag har en med ganska
kraftig mörkrosa färg, men den finns i väldigt skir ljusrosa och även
vitt tror jag.
Min
goda vän E, som har bloggen Ett rött hus på landet, frösådde aklejruta
härom året och jag fick ett liten planta. Jag trodde den hade dött eller
gått och blivit bortrensad i den Stora Rensningen, så döm av min
förvåning när jag plötsligt hade en ganska stor planta aklejruta som
just ska till och börja blomma! Både knoppar och de små blommorna är
bedårande. Tack E, den är superfin!
I samma land finns också ett par plantor blodalunrot. Ovanför de roströda bladen vajar små tussar med små rosa blommor.
I
stenpartiet framför huset har de rosa saxifragorna just blommat över,
kanske någon enstaka blomma finns kvar. De vita blommar dock snällt
fortfarande och har kommit in i någon sorts andra andning. Vackra är de
iallafall.
I
det andra hörnet av köksträdgården står Monsterrabarbern. Egentligen är
det nog två plantor men de står ganska tätt så de växer som en enda
stor planta.
Nu har de blommat över, och står istället med de vackra fröställningarna och vajar i vinden.
Ja,
jag vet att man ska ta bort rabarberblommorna för att de stjäl kraft
och bla bla bla, men det skiter jag högaktningsfullt i, jag tycker
blommorna är fina, och jag får mer rabarber än jag vet vad jag ska göra
med iallafall.
Smultron har jag rensat bort hinkvis i
våras, liksom varje år. Men jag behåller alltid en skvätt som får reva
av sig och de här växer i skarvarna mellan skifferplattorna utanför
huset. Jag tycker det är rart, andra i hushållet tycker det ser slarvigt
och fult ut...
På
andra sidan ytterdörren från smultronen sett finns en liten liten
rabatt som ändå innehåller en ros, några vivor, en tuss kärleksört och
denna lilla fina näva. Det är en Biokovnäva som jag fick förra året på
en plantbytarträff med ett gäng veterinärer härikring Uppsala. Den har
växt till sig bra och blommar i år redan, trodde inte att den skulle det
då den var så klen hela förra säsongen. Men nu är den fin!
Myskmadran
under äppelträdet har nu gjort sitt men den är ändå dekorativ med sitt
fina bladverk. Den var två små tussar från samma plantbytarträff som
nävan. Nu har den spridit ut sig och täcker en stor del av ytan under
trädet. Fint fint fint!
 |
Bilden är tagen för ett tag sedan, nu är såklart tulpanerna borta för länge sedan. |
Revsugan har jag köpt som en liten
fisplanta på bauhaus eller liknande. Den inhandlades pga de fina bladen
när vi precis köpt huset, men har blivit en liten diskret succé här i
rabatterna med stenkant. Nu blommar den också, men det är nog ändå
bladen som är vackrast. Eller?
Malvan
fanns också på tomten när vi flyttade. Tillsammans med ett par
äppelträd av skiftande kvalitet, ett par pioner, vallmo, kungsmynta och
digitalis var det det som vi hade att börja jobba med. Bestånden av
malva har de senaste åren minskat, mycket beroende på att deras
naturliga habitat har exploaterats. (läs: rensats för att kunna göra
rabatter och gräsmatta) Men försvinna ska den inte, den är ju helt
underbar!
Dessa
är också fynd från bauhaus eller plantagens höstrea. Har både en blå
variant som växer våldsamt och skulle behöva stöd, (som den naturligtvis
inte har fått) och en vit lite mera blygsam variant. Båda är väldigt
vackra även om den blå inte längre passar som kantväxt. Men vad gör det,
man behöver ju inte berätta för den att den heter kantnepeta.
 |
Den stora blå nepetan i mitten på landet |
|
Lammöron
är fantastiskt mjuka och lena, så det är inte så konstigt att dessa
fått samma namn. De är vackra med sitt silvergrå bladverk (växten
alltså, inte lammet) på våren och försommaren och när de blommar, men
sen blir de skräpiga, med vissna blad och ingen ordning alls. Vill man
kan man ta bort blomstänglarna så håller de sig fina mycket längre, men
då missar man ju blomningen med små rosa blommor. I år får mina blomma.