En titt i trädgården del II

I rabatten på södersidan om syhuset (som Lillsnigelns pappa kallar för (p)sykhuset) finns den minsta plantan med stjärnflocka i hela trädgården. Men den blommar iallafall. I köksträdgården har jag en barnkammare för perenner, och där har jag större exemplar som också blommar snällt. Stjärnflocka är en sån tacksam liten varelse som jag bara upptäckte härom året, kan det vara två år sen nu tro? Den ger en så trevlig bas till en rabatt utan att ta över alls. Jag har en med ganska kraftig mörkrosa färg, men den finns i väldigt skir ljusrosa och även vitt tror jag.

Min goda vän E, som har bloggen Ett rött hus på landet, frösådde aklejruta härom året och jag fick ett liten planta. Jag trodde den hade dött eller gått och blivit bortrensad i den Stora Rensningen, så döm av min förvåning när jag plötsligt hade en ganska stor planta aklejruta som just ska till och börja blomma! Både knoppar och de små blommorna är bedårande. Tack E, den är superfin!

I samma land finns också ett par plantor blodalunrot. Ovanför de roströda bladen vajar små tussar med små rosa blommor.

I stenpartiet framför huset har de rosa saxifragorna just blommat över, kanske någon enstaka blomma finns kvar. De vita blommar dock snällt fortfarande och har kommit in i någon sorts andra andning. Vackra är de iallafall.

I det andra hörnet av köksträdgården står Monsterrabarbern. Egentligen är det nog två plantor men de står ganska tätt så de växer som en enda stor planta.

Nu har de blommat över, och står istället med de vackra fröställningarna och vajar i vinden.

Ja, jag vet att man ska ta bort rabarberblommorna för att de stjäl kraft och bla bla bla, men det skiter jag högaktningsfullt i, jag tycker blommorna är fina, och jag får mer rabarber än jag vet vad jag ska göra med iallafall. 

Smultron har jag rensat bort hinkvis i våras, liksom varje år. Men jag behåller alltid en skvätt som får reva av sig och de här växer i skarvarna mellan skifferplattorna utanför huset. Jag tycker det är rart, andra i hushållet tycker det ser slarvigt och fult ut...

 
På andra sidan ytterdörren från smultronen sett finns en liten liten rabatt som ändå innehåller en ros, några vivor, en tuss kärleksört och denna lilla fina näva. Det är en Biokovnäva som jag fick förra året på en plantbytarträff med ett gäng veterinärer härikring Uppsala. Den har växt till sig bra och blommar i år redan, trodde inte att den skulle det då den var så klen hela förra säsongen. Men nu är den fin!

Myskmadran under äppelträdet har nu gjort sitt men den är ändå dekorativ med sitt fina bladverk. Den var två små tussar från samma plantbytarträff som nävan. Nu har den spridit ut sig och täcker en stor del av ytan under trädet. Fint fint fint!

Bilden är tagen för ett tag sedan, nu är såklart tulpanerna borta för länge sedan.

Revsugan har jag köpt som en liten fisplanta på bauhaus eller liknande. Den inhandlades pga de fina bladen när vi precis köpt huset, men har blivit en liten diskret succé här i rabatterna med stenkant. Nu blommar den också, men det är nog ändå bladen som är vackrast. Eller?

Malvan fanns också på tomten när vi flyttade. Tillsammans med ett par äppelträd av skiftande kvalitet, ett par pioner, vallmo, kungsmynta och digitalis var det det som vi hade att börja jobba med. Bestånden av malva har de senaste åren minskat, mycket beroende på att deras naturliga habitat har exploaterats. (läs: rensats för att kunna göra rabatter och gräsmatta) Men försvinna ska den inte, den är ju helt underbar!

Dessa är också fynd från bauhaus eller plantagens höstrea. Har både en blå variant som växer våldsamt och skulle behöva stöd, (som den naturligtvis inte har fått) och en vit lite mera blygsam variant. Båda är väldigt vackra även om den blå inte längre passar som kantväxt. Men vad gör det, man behöver ju inte berätta för den att den heter kantnepeta.

Den stora blå nepetan i mitten på landet

Lammöron är fantastiskt mjuka och lena, så det är inte så konstigt att dessa fått samma namn. De är vackra med sitt silvergrå bladverk (växten alltså, inte lammet) på våren och försommaren och när de blommar, men sen blir de skräpiga, med vissna blad och ingen ordning alls. Vill man kan man ta bort blomstänglarna så håller de sig fina mycket längre, men då missar man ju blomningen med små rosa blommor. I år får mina blomma.