Västerut!

På förra symässan köpte jag den här gröna fordonsvelouren, men sen har den blivit liggande. Jag gillar egentligen enfärgade brallor bäst och hade ingen lust och inspiration att göra någon hoodie eller så av den. Så den har legat till sig på hyllan. Sen fick jag i vintras snilleblixten att göra en väst att ha under overallen när det är lite lite med bara fleece och overall. Och den har använts ganska mycket i vinter faktiskt, eftersom han gärna sover ute fast det är kallt. Den var lite stor när han fick den så den passade utanpå en fleecetröja. Nu är den perfekt. Lillsnigel fick den i julklapp, strl 86.

Västen blev inte fotad när den var nysydd, så här är den tvättad ett par gånger...

Mönstret är fritt egenritat med mått från meedom. Gjorde urringningen ganska låg för att inte löparen till dragkedjan skulle skava i halsen eftersom den är tänkt att ha tillsammans med andra kläder med dragkedja. Kantbandad med svart interlock och svart mudd i nederkant. Återbrukad dragkedja från gamla mostern, tack ska du ha gullemoster!

En titt i trädgården del II

I rabatten på södersidan om syhuset (som Lillsnigelns pappa kallar för (p)sykhuset) finns den minsta plantan med stjärnflocka i hela trädgården. Men den blommar iallafall. I köksträdgården har jag en barnkammare för perenner, och där har jag större exemplar som också blommar snällt. Stjärnflocka är en sån tacksam liten varelse som jag bara upptäckte härom året, kan det vara två år sen nu tro? Den ger en så trevlig bas till en rabatt utan att ta över alls. Jag har en med ganska kraftig mörkrosa färg, men den finns i väldigt skir ljusrosa och även vitt tror jag.

Min goda vän E, som har bloggen Ett rött hus på landet, frösådde aklejruta härom året och jag fick ett liten planta. Jag trodde den hade dött eller gått och blivit bortrensad i den Stora Rensningen, så döm av min förvåning när jag plötsligt hade en ganska stor planta aklejruta som just ska till och börja blomma! Både knoppar och de små blommorna är bedårande. Tack E, den är superfin!

I samma land finns också ett par plantor blodalunrot. Ovanför de roströda bladen vajar små tussar med små rosa blommor.

I stenpartiet framför huset har de rosa saxifragorna just blommat över, kanske någon enstaka blomma finns kvar. De vita blommar dock snällt fortfarande och har kommit in i någon sorts andra andning. Vackra är de iallafall.

I det andra hörnet av köksträdgården står Monsterrabarbern. Egentligen är det nog två plantor men de står ganska tätt så de växer som en enda stor planta.

Nu har de blommat över, och står istället med de vackra fröställningarna och vajar i vinden.

Ja, jag vet att man ska ta bort rabarberblommorna för att de stjäl kraft och bla bla bla, men det skiter jag högaktningsfullt i, jag tycker blommorna är fina, och jag får mer rabarber än jag vet vad jag ska göra med iallafall. 

Smultron har jag rensat bort hinkvis i våras, liksom varje år. Men jag behåller alltid en skvätt som får reva av sig och de här växer i skarvarna mellan skifferplattorna utanför huset. Jag tycker det är rart, andra i hushållet tycker det ser slarvigt och fult ut...

 
På andra sidan ytterdörren från smultronen sett finns en liten liten rabatt som ändå innehåller en ros, några vivor, en tuss kärleksört och denna lilla fina näva. Det är en Biokovnäva som jag fick förra året på en plantbytarträff med ett gäng veterinärer härikring Uppsala. Den har växt till sig bra och blommar i år redan, trodde inte att den skulle det då den var så klen hela förra säsongen. Men nu är den fin!

Myskmadran under äppelträdet har nu gjort sitt men den är ändå dekorativ med sitt fina bladverk. Den var två små tussar från samma plantbytarträff som nävan. Nu har den spridit ut sig och täcker en stor del av ytan under trädet. Fint fint fint!

Bilden är tagen för ett tag sedan, nu är såklart tulpanerna borta för länge sedan.

Revsugan har jag köpt som en liten fisplanta på bauhaus eller liknande. Den inhandlades pga de fina bladen när vi precis köpt huset, men har blivit en liten diskret succé här i rabatterna med stenkant. Nu blommar den också, men det är nog ändå bladen som är vackrast. Eller?

Malvan fanns också på tomten när vi flyttade. Tillsammans med ett par äppelträd av skiftande kvalitet, ett par pioner, vallmo, kungsmynta och digitalis var det det som vi hade att börja jobba med. Bestånden av malva har de senaste åren minskat, mycket beroende på att deras naturliga habitat har exploaterats. (läs: rensats för att kunna göra rabatter och gräsmatta) Men försvinna ska den inte, den är ju helt underbar!

Dessa är också fynd från bauhaus eller plantagens höstrea. Har både en blå variant som växer våldsamt och skulle behöva stöd, (som den naturligtvis inte har fått) och en vit lite mera blygsam variant. Båda är väldigt vackra även om den blå inte längre passar som kantväxt. Men vad gör det, man behöver ju inte berätta för den att den heter kantnepeta.

Den stora blå nepetan i mitten på landet

Lammöron är fantastiskt mjuka och lena, så det är inte så konstigt att dessa fått samma namn. De är vackra med sitt silvergrå bladverk (växten alltså, inte lammet) på våren och försommaren och när de blommar, men sen blir de skräpiga, med vissna blad och ingen ordning alls. Vill man kan man ta bort blomstänglarna så håller de sig fina mycket längre, men då missar man ju blomningen med små rosa blommor. I år får mina blomma.

Liljebaggar!

Finns det något mer irriterande än dessa små varelser? (Som ändå är väldigt snygga om man tänker bort skadeeffekten av dom)

Jag har lånat bilden från http://www.tradgardgotland.se

Jo! Det gör det. Deras vidriga små barn.

Argumenten:

Föräldrarna och Vidriga Barnen gnager på bladen och gör stora hål i beståndet av liljor. De vuxna baggarna gnager hål på bladen, men de Vidriga Barnen kaläter hela bestånd av liljor. Men värst av allt, för att skydda sig mot predatorer av olika slag, täcker de sig med sitt bajs. Jo, det är sant! Jag sa ju att de var Vidriga Barn.

Liljebaggen är ½ till 1 cm lång och har SVARTA ben, huvud och undersida och röd överdel (röda ben=lökbagge). När man ska plocka dem så faller de till marken och ligger stilla med den svarta undersidan upp så man inte ska se dom, luringar! Om man är ihärdig på våren och försommaren så minskar man angreppen kraftigt. 

Stackars, stackars lilla kalätna liljan med Vidriga Barn på sig!

 Så här ska glada liljor se ut! Dom står i ett annat land och har fått mer omtanke och baggplockning...

Grattis på midsommar!

Glada snickaren

Nu har glada snickaren kommit och påbörjat utbyggnaden på vårt hus. Vi bestämde oss rätt tidigt att inte göra allt själva denna gång utan att ta hjälp med utsida, grund och tak.

Sen får vi ordna med el och göra klart insidan efter eget huvud, men då också utan tidspress eftersom det kan regna och storma som det vill om utsidan är klar. Saker tar ju som bekant ganska mycket längre tid när man får "hjälp" av en ettåring...

Syrenhäcken håller på att grävas bort. Den kommer att vara ivägen för de sista plintarna. Till höger äppelträd Säfstaholm.

Här är syrenerna borta, en liten tofs är lämnad närmast tegeltrappan till vänster i bild.

Golvbjälklaget och en vägg uppe.

Fler väggar och takkonstruktionen börjar ta form.

Det ser inte mycket ut för världen, men det blir nog jättefint när det blir klart.

Sett från översidan, växthuset i bakgrunden

Nytt på fronten med små små gräsklipparna

Rabbitarna har nu käkat slut på sitt bete i inhängnaden jag gjorde när de först kom (ca 50 kvm). De har också klarat av den styva uppgiften att snygga till i hundgården. Där växer (växte) en salig blandning av olika örter och libbsticka (!), kirskål och brännässlor. Kaninerna verkar älska denna salladsblandning, och numera är det bara brännässlor kvar.

Nu har de fått en ny hage, med närmare 250 kvm bete. Superglada är de iallafall.

Delar av nya hagen

Innan de kom in i nya hagen kom vår lilla loppburk in i kaninhagen och jagade in kaninerna under kaninhuset.

Dumt.

Mycket dumt.

Lilla Birgit fick då panik som bara kaniner kan få och sprang ut igen, rakt in i gapet på lilla loppburken,

Dumt.

Mycket dumt.

Hon blev då såklart biten i ena frambenet, matte tyckte att det då inte var nått att spara på så nu ligger hon i frysen och väntar på att bli dillkött.

Gott? Jajjemensan!

Makabert? Bestäm själv.

Tror att jag ska garva skinnet vad det lider också, just nu ligger det också i frysen. Kanske lilla Snigel vill ha en ny varm mössa till dagispremiären i höst??

Så här är alltså återstoden av flocken som ligger och solar i den gamla nerbetade hagen. De båda hagarna sitter ihop så de kan ligga och sola på det korta gräset eller gömma sig under ormbunkarna i den nya delen, perfekt för ett gäng små kaniner...

Tulpanfrossa

Har tyvärr inte namnen på allihopa, men mina favorittulpaner är dessa, Little red riding hood...

Little red riding hood, vackert röd med flikiga kronblad.

...och en vildtulpan som tyvärr redan har blommat över, Tulipa tarda, flocktulpan.

Och sen kommer det en liten kavalkad av tulpaner i trädgården.  Fint så det förslår...

Mera Red riding hood, med gullvivor i bakgrunden.

Cairo, en orange skönhet med mörkare strimmor av rostrött.

Mer Cairo.